Flygresan gick bra i stort sett, maten var helt okej, jag såg på 'The hunger games: Catching fire'... Men när vi skulle landa... Så mådde jag helt plötsligt inte bra, och hur jag än försökte hjärntvätta mig själv att "jag är okej, jag mår bra" så slutade det med att jag spydde. Min stackars fransyska till granne fick hjälpa mig med en spypåse.
Sen var det direkt vidare till immigration - eller ska jag säga helvetet? Kön var oädnlig, tog långt över en timma, och det var SÅ VARMT! Jag var jättetrött, hade kanske sovit 2 timmar på planet och i Sverige-tid var klockan runt 3 på morgonen. Men även om jag kände att jag höll på att kolapsa så lyckades jag ta mig fram till slutet av kön. ... Och då spydde jag igen, i en papperskorg. Som tur var var jag för utmattad vid det laget för att känna mig generad.
När jag äntligen tagit mig igenom immigration-proceduren så hämtade jag mina väskor och letade upp personalen som skulle transporetra oss till skolan. Vi blev visade till en buss där vi fick vänta ungefär 2 timmar på några fler personer innan vi åkte. Såklart sov jag som en stock på bussen.
Sen kom vi fram till skolan och blev tilldelade våra rum, och eftersom jag var så trött (och hade spytt) så orkade jag inte skaffa nåt att äta så jag gick och la mig - och sov till morgonen. När jag hade vaknat gick jag till skolans egna lilla kiosk, the "co-op" eller coop som jag kallar det, och köpte lite frukost - juice, yoghurt och risbollar. Tyvärr ville inte min mage ha mat än så jag spydde upp det också.
Vid 11:30 skulle vi träffas för att åka till "the city hall" där vi skulle registera oss. Vi åkte världens minsta buss dit, som vi knappt fick plats i - seriöst, den var mer som en bil. Registereringen innebar mest en massa väntande och när vi hade kommit tillbaka till universitetet skulle vi fylla i vad som kändes som hundratals papper som hade att göra med att öppna bankkonton. När vi var klara var klockan 17:00 och vid det laget var jag så trött och hungrig, eftersom jag i princip inte hade ätit någonting på över en dag. Så jag och två andra tjejer gick till en liten närbutik i närheten av universitetet och där träffade jag - Alexandra!!! Hon hade precis kommit fram från flygplatsen och att se henne var verkligen ett haleluja-moment. Allt kändes plötsligt mycket bättre och lite senare kunde jag äntligen få lite mat att stanna i magen när jag åt inne på Alexandras rum.
Imorgon är det entrance ceremony och sedan någon slags orientation. Oavsett vad som händer är jag helt säker på att det kommer bli en mycket, mycket bättre dag än de två senaste...
No comments:
Post a Comment