Sunday, June 15, 2014

Oi! Oi! Oi! Oi!

Jag har nämnt den tidigare men nu känner jag att sambaklubben jag är med i förtjänar en ett eget inlägg. För jag ÄLSKAR ブラ研, bura ken! (ブラジル研究会 = "Brasilianska forsknings klubben") Som namnet avslöjar rör det sig alltså inte bara om samba, även om det är den stil som praktiseras mest, utan all möjlig musik och dans som har koppling till Brasilien utövas. 

Igår hölls en utav klubbens återkommande samba-partyn där olika grupper inom klubben uppträdde på scen i skiftande genrer. Det var samba (såklart), funk och till och med heavy metal - vilket de bad om ursäkt för eftersom det inte har sitt ursprung i Brasilien... Men det är det som är så chill med bura ken, folk får göra lite som de vill och de kan alltid förvänta sig en överväldigande positiv respons och uppbackning. 

Under partyt igår uppträdde förstaårarna för första gången. Tyvärr deltog inte jag, Alex eller Lindsey då vi inte haft tid att öva tillräckligt p.g.a. allt plugg. Men vi hade inte mindre roligt för det, stämningen var så hög att efter ett tag hade närmare hälften av den manliga publiken mystiskt tappat bort sina tröjor... 





Nu spårar det...

Den här grabben lyckades strippa SAMTIDIGT som han spelade, hur vet jag inte


Nu till något (inte helt) annat. För två veckor sedan åkte jag och Lindsey (Alex hade annat för sig) med på klubbens vårutflykt. Det innebar en dag och natt i det närliggande distriktet Chiba. Vi bodde på ett pensionat nära vattnet, där stränderna såg väldigt mycket ut som dem i Halland - jag började nästan ifrågasätta om jag inte hade, magiskt, kommit till Sverige på tre timmar med tåg och buss. Tre timmar iklädda gosedjursdräkter gjorda av fleece, för alla förstaårare var obligerade att vara utklädda under hela resan dit. Jag tror att temperaturen var uppemot 35 grader den dagen. Vår bästa val av outfit med andra ord. 
 
I'm not really smiling...


I bild: Mario, Luigi, Micheal Jackson (?), en broccoli och Ceasar m.fl.

När vi på något sätt, mot alla odds, lyckats ta oss fram till destinationen levande bar det av till en gymnastiksal där vi blev indelade i lag och tävlade i en rad olika lekar. Mitt lag var kusligt nära att komma sist men som tur var lyckades vi precis undkomma det obligatoriska straffet som väntar förlorarna. Ingen lek utan bestraffning i det här landet, annars kan det vara. Japan... 

Efteråt blev det bad (dock inte för mig och Lindsey som saknade baddräkter) och sedan vankades det BBQ, och efter DET- fyrverkerier på stranden, en japansk sommarklassiker. Fyrverkerierna var version lite mindre, men oavsett så var det en underbar upplevelse att stå på en strand i mörkret när det enda som lyser upp kvällen är gnistorna från 80 människors tomtebloss. (Nu kom däremot våra dräkter väl till pass eftersom det hunnit bli ganska kallt sen solen gick ner.) Jag och Lindsey fick också chans att ligga ner i sanden och beundra stjärnhimlen till ljudet av vågor, en syn vi saknat inne i stan. Mycket romantiskt. 


Tomtebloss - vilken lycka!

Om ni inte har förstått exakt hur underbar bura ken och människorna som utgör den är än, tja, då är ni nog inte kapabla till att förstå så mycket annat heller.