Nejmen heeeeeejjj. Eum, det var ju... ett tag sen... Jag sa efter sommarlovet att jag skulle uppdatera oftare. HAHAHAHA vilket spratt! Till råga på allt, nu när jag äntligen skriver igen så är det för att berätta.............
JAG KOMMER HEM!
Japp, hem till Svea alltså. För gott. Eller ja, för den här gången i alla fall. Så jag tänkte att det skulle sitta bra med ett litet inlägg där jag förklarar varför (så att jag förhoppningsvis slipper dra historien de där extra hundra gångerna, men om ni ändå vill ha en one-on-one, mano a mano, så var inte blyga).
Den här höstterminen har varit VÄLDIGT STRESSIG. Jag upplever inte mig själv som en särskilt lättstressad person, vilket jag tror att andra i min omgivning kan intyga, men de här senaste månaderna har varit helt sjuka. Jag har t.o.m. blivit fysiskt sjuk utav det, fått problem med att äta och känt illamående. Inte så idealt när en redan är i behov av lite mer isolering...
Mitt i all den här stressen har jag då tänkt varför gör jag det här? Vad är målet? Ska det vara på det här viset får det vara för att få en jävligt stor belöning i slutändan. Men när jag tänkte efter så såg jag ingen sådan. Mina vänner tog sig igenom det hela genom att tänka på vart det skulle ta dem, att de skulle komma in på en riktig universitetsutbildning, där allt skulle bli mycket bättre. Det tror jag också att det kommer att bli. Men för mig räcker inte det riktigt. Moroten är för liten. Jag vet inte exakt vad jag vill bli, och jag vet inte heller säkert vad jag vill studera. Oavsett vad jag väljer så tänker jag att jag lika gärna skulle kunna studera hemma, så varför ska jag slita såhär mycket? Det handlar inte heller bara om studierna, när jag tänker på framtiden så känner jag att jag vill spendera den i Sverige. Det är mer en fråga om att det japanska samhället inte riktigt passar mig som person. Det är fantastiskt att resa här, det finns så mycket att se och göra, men att leva här till vardags är en helt annan sak.
Genom att bo och studera här så har jag lärt mig ofantligt mycket. Jag ångrar ingenting. Jag känner mig inte besviken att det inte blev så som jag tänkte från början. Jag har bara vunnit saker på att vara här. Men nu så känner jag mig nöjd. Något av det viktigaste jag har lärt mig är saker om mig själv. Vad jag klarar av, vad jag behöver för att må bra och hur mycket jag älskar Sverige. Jag älskar Japan också, men om jag får välja, så vill jag bo i Sverige. Det bästa är att jag FÅR välja - och jag väljer Sverige!
Jag har träffat så många underbara människor här och jag kommer definitivt åka tillbaka, eller åka till andra länder, för att träffa dem igen. Jag känner tacksamhet för allt de lärt mig och allt vi upplevt tillsammans. KÄRLEK TILL ER!
SÅ. Med anledning av allt detta så åker jag hem. I övermorgon. 26e november, och kommer fram 27e.
Japan, vi ses igen!
